Det är himla mycket som händer just nu som gör att jag verkligen glömmer bort att stanna upp och sätta mig ner och skriva vad som händer.

Jag hämtade hem Ayla och fick med en valp hem vid namn Nalle. Men nu efter 3 veckors tid har det varit en kamp med Ayla varje dag, hon har visat mig många ggr att hon inte trivs och att de är någonting som inte står rätt till. Så det svåra beslutet blev taget att hon får åka tillbaka till sin uppfödare där hon har bott hela sitt liv. Och då jag har den bästa uppfödaren ville hon att jag skulle ha kvar Nalle och ge han det bästa möjliga livet ist för att bo på kennel så nu vart jag valp ägare ist :)

Nalle är en helt cool hund som har huvudet på rätt ställe och är lugn i alla situationer å vill bara vara med. Ensamhets träning bak i bilen är absolut inga problem och vi ska börja träna ensamhets träning hemma också vilket jag tror kommer gå kanon! :) ska bli spännande att få utvecklas med denna underbara valp.

Och jag ska gå in extra i morgon och jobba mitt första pass som vikarie på backåkern, vilket känns bra. Vill ha mer pengar nu när man får lite fler utgifter med valpis :) så jag ser en ljus framtid med jobb och valp, nu är det bara att fixa så jag får läsa klart till undersköterska också.

Sen har jag en liten hemlis påväg med min älskling, vi kollar på en större ny renoverad lägenhet vilket också känns super bra! Nu är de bara att hoppas att vi kan få den också :)

Nej nu ska jag aktivera valp!

värsta dagen!!

Jag kan inte fatta vad som precis har hänt, hela min kropp och hela min skäl skakar. Kan inte ta tanken att detta verkligen är sant nu och att det här va bevisat vad 2år kärlek verkligen betyder eller inte inte betyder. Att någon jag trodde på så himla mycket kunde sjunka så långt under mina skor trodde jag aldrig, nu är jag i kollaps och vill bara hitta ut från den här jävla tunneln och komma bort här ifrån. Jag vill inte vara kvar här, jag vill bort bort långt riktigt långt bort och nu nu nu nu!!

Varit hos Michaela någon som verkligen bryr sig och försökt fått tankarna på annat men det går inte. Vad hände? Varför blev de såhär? Nej jag vill inte!! Panik!!

Åkte hem till mamma och bäddade ner mig i soffan för att försöka vila och få tankarna på annat, blev frågad om att vara fylle chaufför så körde dom men det går inte att jag inte faller tillbaka att tårarna bara vill spruta men jag gör allt i min makt för att inte börja gråta. Och påvägen hem kom paniken som ett brev på posten, att se bron att se fönstrena att få klumpen i magen. Illamående och obehag, jag vill inte va här!!

Och att du bara kan fortsätta som att ingenting har hänt, lossas som att absolut ingenting har hänt. Är du äns mänsklig? Har du känslor? Vad fan är de för fel, varför varför?? Att veta att du är där inne stoar och stimmar och lever livet, full å glad.. Va den så jävla lite man betydde? Inte ett skit??

Jag vill bara skrika, springa här ifrån. Snälla någon ta bort mig här ifrån. Rädda mig någon från detta jävla lidande, jag vill inte!!!

Ja som rubriken låter har jag skolat in mig på ett nytt ställe för att kunna få sommar jobba och förhoppningsvis kunna hoppa in som vikarie när dom behöver folk.

Har fått schema över sommaren men är inte säker än på om jag är intresserad utav att ta de URCH. Och inskolning 2 månader innan man ska få börja vara där är inte heller så himla klokt tycker jag. Har varit där i fyra dagar nu och kan inte annat än att säga Fyfan vilket jävla skit ställe!! :@

Det händer ABSOLUT inte ett skit där, det är att sitta av mestadels av tiden på kaffe rast och lyssna på när personal och cheferna sitter och pratat skitsnack om allt och alla.. Man kan inte börja jobba förens dom har få sitta och dricka kaffe och invänta övriga personal innan man kan börja gå till dom gammal och kolla till dom, och där har redan ca 1,5 timme gått av ditt pass och man har inte gjort annat än att dricka kaffe. INTE OK.

Och det finns inga som helst rutiner av något som helst slag, hur i hela värden ska jag kunna gå där själv när "handledare" knappt vet vad dom själva håller på med ( känns det som i mellan åt ) och det är konstiga medicin listor, rutiner och dåliga larm + hjälpmedel för dom gamla. FY!!

Nej nu ska jag kolla om jag kan få skola in mig på någon hemtjänst ist, där är allt i punkt och prickar i ett schema!

ÄNTKIGEN KÖRKORT!! :D

Jag klarade det, nu har jag körkortet.
Det är en sådan himla skön känsla så det finns inte att bara kunna åka när man vill och slippa sätta dit den där förbannande skylten (a'

15/4 Ringde till resursen i Rättvik där man kan skriva in sig som vikarie inom vården. Så har pratat med henne och hoppas att hon ska kunna lösa så jag får något jobb :)

16/4 Hämtade mamma hos en värdinna då dom hade samåkt till jobbet, så hämtade upp henne och körde hem henne. Sen rullade bilen vidare till Michaela och satt där och umgicks hela dagen, hur behövligt som helst då det va jätte länge sen verkligen. Och hon ska äntligen få barn när som helst så längtar som bara den efter att få träffa bebis :D
Sedan ringde dom från resursen så jag har fått ett sommar vikariat att börja med så börjar min inskolning redan nästa vecka, å så jag längtar!

Allt går verkligen så himla bra just nu, känns så himla bra!

idag va dagen då det äntligen gick super bra och jag klarade den där äckliga skrivningen för körkortet, men jag är stolt som klarade den på andra försöker utan att egentligen ha tränat skrivningen så himla mycket. Har bara gjort några tester på mobil till och från och egentligen varit himla dålig att träna på testerna.

Sen när jag kom hem råkade jag somna på soffan en stund och jag lovar det va det absolut skönaste jag har gjort på länge fyf*n va underbart det va att få sova middag. :)

Nu har vi nyss varit i fiske kojan å eldat och haft det trevligt med Harry och Elin, supet mysigt att sitta där i stugan å elda.

Sen har de hänt en sak som jag aldrig trodde skulle hända, Robin fråga självmant efter när vi ska hämta hem Ayla igen. Det är som musik i mina öron när han frågar när VI ska hämta hem VÅRAN hund för att det är tomt hemma och att han saknar henne. GLÄDJERUS!! :D<3

Och i morgon ska jag få träffa min underbara saknade kompis Karro, nu var det ( känns det som ) sjukt super duper länge sen jag träffade henne och det är verkligen inte OK. Men i morgon, tänk bara "några" timmar kvar sen får jag träffa dena underbara tjej igen och så jag längtar efter att få sitta och skratta med henne och prata skit, helt underbart! :)

Nu ska jag krypa ner i soffan bredvid min älskling sen blir det att sova innan vi ska iväg i morgon. Natti!

Det finns absolut ingenting värre än när man vaknar upp och känner att fan de här kommer bli en bra dag solen lyser, och så plockar man fram frukost och så ska man väcka pojken och så baaaaab.. Där sjönk dagen..
Sen blir allt bra igen och man är påväg till att humöret blir på toppen och så får man ett baaaaab överraskning igen.. Asså va fan kom igen vad är de för fel?!
Kan man inte bara säga någonting innan och måste de hände pytte så skit saker som gör att man BARA får en lite sämre vardag..
Och så blir det ju inte bättre att de är första april idag och alla ska försöka vara så himla roliga och komma med massa dåliga skämt å helt värdelösa påsk bilder som inte alls är roliga eller jo om man har väldigt dålig humor och de brukar jag ha men är tydligen ett undan tag idag.. :/

Nej vad sägs som att hämta Zorro gå en promenad med honom och kanske inte hjärngympa och sen lägga sig och sova!! Men sen lör jag plugga massa körkort också för jag lör fan klara den skiten nu också annars gräver jag ner mig själv!

när ska det här ta slut någon gång, varje gång jag känner att nu går allt bra och jag känner att snart äntligen har jag lyckats så kommer ett bakslag som om någon skulle ha slagit mig rätt i magen. Jag vet att jag har kanske inte dom bästa förutsättningarna för att ta mig upp men jag har iaf inte gett upp en, men när ni börjar tjata och verkligen säga hur dålig jag är vill jag bara gräva ner mig och skita i allting. Vad skulle det spela för roll egentligen? Skulle ni äns märka om jag försvann för en stund?

- Pluggar du?
- Nej, väntar på att få plugga på distans. Då ja inte trivdes.
- Nähä och vad fan gör du inte det för då, det är väl fan vara göra de. Ska du inte gå klart skolan? Du kommer aldrig lyckas.

- Har du körkort?
- Nej är inte riktigt klar än.
- Hur fan hade du tänkt att du skulle klara dig då och hur fan ska du kunna för sörja dig? Ska du leva på Robin resten av ditt liv eller.

- Du får väl fan skaffa dig ett jävla jobb så du kan köpa vad fan du vill!
- Du kommer fan inte lyckas.

Det där är många av dom där sakerna man får höra hur ofta som helst, men tack av era värmande or kommer man aldrig att vilja försöka heller. Varför kan ni FAN inte bara stötta mig i mina val ? Nej men säg nedlåtande saker så man kommer ner till botten bara, gör så. Ni bidrar verkligen inte till att man vill fortsätta försöka, nej ni gör fan bara att många som jag och många flera bara har lust att strunta i precis allt och skita i allt.

Det är MITT liv och det är MINA val, kan ni / du inte acceptera dom så skit i det då. För jag har tagit dom valen och är ändå sakta och säkert påväg uppåt och jag tänker lyckas och stå på toppen så ska ni / du få se att jag klarar mig och jag kommer ta mig dit jag vill.

Jag har inte så mycket just nu, men jag ska stå där en dag och ha det jag vill och få känna att jag har lyckats. En dag ska du få se mig och då har jag lyckats och har det jag vill ha och du får stå där och skämmas för vad du sa, men vill du ha kvar en relation med mig så får du ändra på dig och vad du säger!!

Jag är bara jag och jag gör allt jag kan för att en dag stå på toppen!

Det är mycket som har gjort att jag har valt att inte skriva här, mycket positivt men minst lila mycket negativt. Men nu hoppas jag snart på en vändning utav allt de hära och att allt fortsätter i rätt spår framåt och till en bättre och lyckligare vardag.

Min relation med Robin har varit lugn på sista siden, vi har fortfarande fått om varandra och han har jobbat massor. Men vi har ätit hunnit med lite tid tillsammans som bio och att äta fin mat hemma tillsammans. Och lyckan som lyser i hans ögon får mig att vilka fortsätta varje dag med honom! Det finns ingenting som kan beskriva kärleken jag känner för honom och jag ska nog snart skriva precis allt som jag känner för honom så att han kan få läsa ett inlägg bara egnat åt honom så han kanske förstår mig kärlek för honom.

Ayla, hon fick åka tillbaka till ägaren då det hände en sak innan jag fick henne som gjorde att hon behöver åka dit ett tag så dom kan reda ut det och sen får vi se om hon kommer tillbaka till mig. Vilket jag hoppas på för hon har nu varit borta i 2 å 4 dagar och jag håller på att få panik efter henne. Jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen, kollar på bilderna på henne och jag kan inte förstå att mitt lilla glädje rus är borta...
Jag vill bara vakna av att hon står där bredvid mig och kommer å lägger sitt lugnande huvud bredvid mig och hur kärleken ska sprudla genom hela min kropp och någon som vill vara med mig varje stund av dygnets alla timmar och minuter till och med varje sekund. Saknar ljudet av hennes tassar på golvet och hur hon kryper upp bredvid mig i soffan.

Övningskörningen går framåt och jag hoppas att jag snart kommer att klara det där jävla körkortet någonting så jag kan börja jobba och fixa saker som jag har längtat efter att fixa.
Jag vill ha pengar och en riktigt budget att leva efter att kunna hitta på mina egna saker och bara få kunna åka iväg till mina vänner och umgås men framför allt kunna å hälsa på min underbara bästa kompis å andra halva. Min älskade Pamela<3

Nu ska jag forsätta med det jag håller på med. Hörs!